2 december, lördag
Resa till frankrike för att titta på julskyltning, köpa julklappar, och handla litet billig mat. Tidigt på morgonen, vid 9.30 tiden, sätter vi oss i Bilen för att köra den 1.5 timmar långa vägen till Mulhouse i Frankrike nära den Schweizisk/Tyska-gränsen. Av en slump så hittar vi ett bra parkeringshus som tyvärr inte har några hissar för barnvagnar, men det gick ändå ganska bra att ta oss ut och uppför och nedför trapporna. Efter en liten rundtur så hittar vi en liten julmarknad där vi får i oss en chokladfylld tjock våfflellikande sak med mycket florsocker på, det var gott tyckte Bodil, Lasse och Emil. Jag hade också kännt mig som en långhåring hårdrockare den sista tiden och när vi sprang på en Coffieur som annonserade om klippningar för 50 FRF så var jag tvungen att passa på. Så efter någon minut satt jag i en barberarstol och blev klippt av en fransyska som inte kunde så mycket engelska (jag kan inte så mycket franska heller). Tack och lov så är minspel och gester ganska universellt, så att klippningen blev lyckad. Min franska klippning kostade 80 FRF (100 kr) vilket var betydligt mindre än Bodils Schweiziska för 71 CHF (410 kr), men det var litet mer än den annonserade för 50 FRF och min franska räckte inte till för att förstå varför den var litet dyrare (jag fick också en kopp espresso vilken för mig var värd nästan 20 FRF).

När vi hade vandrat runt färdigt i stan så hoppade vi in i bilen och började leta oss ut ur staden till utkanterna för att hitta ett stormarknad där vi kunde köpa oss litet billig mat (billigare än i Schweiz) och precis innan vi hade gett upp hoppet hittade vi ett en lovande affär. Vi knallar in och fyller med litet möda upp vår kundvagn med kött, kex, ost och andra matvaror. Vi passar också på att fylla förrådet med vin och champagne (inför nyåret). Det är inte så mycket folk i affären men det är inte så många kassor som är öppna heller så att köerna till de få kassorna är också ganska långa. När vi har kommit så långt att vi skall betala så börjar vi fundera på om affären tar kort så vi frågar påpassligt om de tar Master Card eller VISA innan vi börjar lasta upp sakerna ur kundvagnen på bandet. När allt passerat kassan och summerats och Bodils kreditkort stoppats i automaten så börjar automaten att pipa. Efter tionde försöket så ger expediten upp och undrar om vi har något annat kort. Då är det dags för mig att rycka in och plocka fram mitt välfyllda Master Card kort. Efter tio försök med detta och litet (o)roat mutter från kassakön och kassörskan så är det dags att plocka fram mitt Visakort, vilket inte heller lyckas så bra... Den unga kassörskan sticker iväg från kassan och ber managern (eller vem det nu var) och ber om hjälp. Managern kommer till kassan (kassakön prasslar, vi är svettiga). Managern tar Bodils kort (det första som vi provade) kör det genom apparaten en gång. Pip! Knappar litet på kassaapparaten. Prövar en andra gång. Bingo! Det funkade kassakvittot börjar matas fram och lättnadens suck hörs från kassakön, oss, och expediten.

Sen börjar vi vår resa hemåt, på vägen ser vi dock ett mycket större köpcentrum som Bodil vill åka till men efter kort övervägande inser vi att vi skulle komma hem för sent om vi stannar där också. Vi tar oss utan problem in i Tyskland och senare också in i Schweiz med vår välfyllda bil. Så var det slut på den här lilla utflykten.

3 december, söndag
Vi passar på att ta det lugnt även denna helg. Vi gör en långäpromenad upp på Käferberg och får se en cyklister tävla om vem som kan cykla snabbast runt området Waidberg i höstleran. Emil blir mycket faschinerad och tycker att de måste bada sedan när de kommer hem. Medans Bodil och Emil tittar vidare på de smutsiga cyklisterna sp tar jag mig kort gpngtur till en liten utkiksplats där man ser ut över Zürich och Zürichsee, det var en vacker dag med hög och klar sky dock utan fågelkvitter.

8 december, fredag
Hanna kommer till den stora staden för att se hur vi har det och för att senare under helgen roa Bodil på hennes trettioårsdag. På kvällen gör Bodil och Hanna en kort sväng ned till stan för att Hanna skall få se litet av Zürich.

9 december, lördag
Vi går på stan för att skaffa de sista presenterna till Bodil. Till Bodils stora förvåning och sorg så köper jag inga fler saker. Bodil blir litet orolig och upprörd under dagen och är rädd för att hon inte skall alls många presenter på sin 30 årsdag. Bodil vandrar tillsammans med Hanna i en dryg timme medans jag har barnpassning och jag far som en skottspole runt hela stan för att leta en Postomat och jag har barnpassningen tillsammans med Hanna så knallar vi runt När vi kommit tillbaka till affoltern så fixar vi också litet att äta till kvällen, vi hade planerat att äta Flygande Jacobs gryta och så fick det bli. Jag hade också bjudit in min arbetskamrat Ivan Arsie till middagen så att han inte skulle behöva känna sig ensam. Vi åt grytan tillsammans och jag och Ivan snackade mest som vanligt, men vi alla tyckte att det var ganska trevligt.

10 december, söndag
Tillsammans med Hanna, Alice och Emil så väcker jag den lilla sovande Bodil med skönsång och frukost på sängen. Till Bodils stora glädje så hade jag påpassligt handlat litet presenter tidigare i veckan så att Bodils värsta farhågor, om en nästan presentlös födelsedag, besannades inte utan hon fick massor av presenter och det blev en bra start på födelsedagen. Det enda som hon dock saknade var en födelsedagstårta.

Efter frukosten sätter vi oss i bilen för att göra vårt andra försök att ta oss upp på Rigi Kulm. Den här gången har vi läst på litet mer och vet att det går ett tåg från staden Goldau som kan ta oss hela vägen upp till toppen. Så tar vägen genom den vackra staden Zug, det blev en liten omväg eftersom de hade spärrat av vägen för en julmarknad men vi fick på så sätt se litet mer av alperna och Zügersee. Sjövägen fram till Goldau är mycket sevärd och går genom "typiska" Schweiziska småbyar, hus med vackra fasader som ligger mellan bergen och vattnet (vägen mellan Küssnach och Schwytz längs Vierwald stättersee är dock litet vackrare).

Väl framme vid tåghållplatsen i Goldau inser vi återigen att det är dyrt i Schweiz; En resa med tåget upp till toppen på Rigi Kulm kostar 59 CHF tur och retur. Snåla som vi är så tycker vi inte att det är värt att åka upp. Så vi lyckades inte ta oss upp den här gången heller... Vi löser ut oss från parkeringsplatsen för 3 CHF och åker vidare mot staden Schwytz.

I Schwytz så är det lunch dags och vi stannar vid ett resturang liknande kafe. Där äter vi alla toast (utom Alice som äter på Mamma) och efter toasten så köper vi bakelser så att Bodil också tillslut får något som liknar en födelsedagstårta.

11 december, måndag
Det är jobbar dag för mig men Bodil och Hanna leker litet på dagen innan det är dags för Hanna att åka hem.

16 december, lördag
Har inget minne av vad vi gjorde så vi var säkert och handlade litet.

17 december, lördag
Nu var det dags för svenska kyrkans Luciatåg i Grossmünster kyrkan. Efter Luciatåget så åkte vi hem till Anna-Lena och Teophil Auckentahler för att få oss en liten lussefika med hemgjord glögg och litet. Teophil jobbar på mitt jobb och är gift med Anna-Lena som kommer från Göteborg. Anna-Lenas syster var också där med man och barn. Det var trevligt med lussefika utan sammanbrott av Emil.

22 december, fredag
Bodils familj kommer på besök för att fira jul här hos oss. Brita och Lennart checkar in på ett hotell i det lilla centrumet nedanför backen upp till oss. Jonas hyser vi in i gästrummet i vår lägenhet.

Julafton, söndag
Barnens och matens Dag med stort D. Vi har tidigare i veckan varit på IKEA och handlat köttbullar och sill så att vi kan få oss en schysst Svensk julmiddag, och detta kompletterats med julmat från Sverige genom Brita och Lennart. Julklappsruschen har vi också hunnit med att uppleva under den senaste månaden. Efter litet stök i kök så hitta julmaten fram på bordet och vi får oss litet Herrgårds Akvavit, köpt på färjan i november, till sillen.

För att komma i julstämning innan det är dags för Jonas att gå och titta på Hockey så tittar vi på Astrid Lindgrens jul som Kristina så påpassligt skickat ned till oss. Tyvärr så saknade vi dock både Kalle Ankas julafton och Karl Bertil Jonssons julafton (jag saknade nog mest Tage Danielssons dialog) men Astrid Lindgrens jul fick oss ändå på ganska gott humör.

Jonas går på hockey och missar precis tomten som kommer och delar ut alla julklappar. Emils julklappsöppnande blir litet speciellt, varje paket han öppnar blir han fascinerad av (dock inte kläderna) och tycker att det är så roligt att leka med innehållet och måste leka ända tills han tröttnar innan han kan öppna nästa paket. Så att det tog en ganska lång stund för honom att komma igenom alla paket, han fick också mest paket av alla. (Jag blev litet överraskad att jag inte fick flest...) Sent om sider så kommer Emil igenom allt paketöppnande och litet senare somnar alla mätta och nöjda och glada.

26 december, tisdag
Det är dags för första skidturen, jag och Jonas stiger upp i god tid och gör oss i ordning. Vi kommer iväg någon gång efter 8 och har ställt in oss på att åka mot St Gotthard regionen, närmare bestämt Andermatt och Gemstock (2963 m). Efter ca 1 h och 45 min och litet tuffa uppförsbackar för golfen så har vi hittat fram till Gemstocks liftsystem som verkar vara bra. Jonas hyr skidutrustning: carvingskidor, pjäxor och stavar. Detta tillsammans med ett endagars liftkort kostade ca 90 CHF, fynd. Mitt endagarskort kostade ca 50 CHF.

Vi pallrar oss in i kabin banan och upp bär det, från den snötunna byn till de snötäckta Alperna. Den översta delen av skidbacken är tyvärr ganska dimmig den större delen av tiden, med undantag för några få solglimtar, vilket gör att det är ganska svårt att åka. Framför allt eftersom man inte känner till backarna och inte ser knölar och gupp i backen, man vet inte heller vad som lurar bakom nästa krön. Men efter en stund hittar vi en nedfart som har ganska bra snö där vi kan åka med ganska högt tempo, så att vi får litet motion. Det blir bara en litet längre paus under dagen, och det var fantastiskt roligt att få åka litet skidor i alperna igen.

När vi skall åka hem så är vi intresserade av att åka hela vägen ned till byn och bestämmer oss för att undersöka möjligheterna, trots att det är ganska dåligt med snö. Så att vi stanna vid en liftvaktar stuga för att fråga efter var skidleden ner finns. Ut ur stugan tittar en mörk man med rastaflätor som pekar rakt ned från liftvaktar stugan och på en brant och säger att det är perfekt väg och underlag, och vi tycker att det verkar vara intressant och litar på honom. Tack och lov så innan jag åker därifrån så knorrar en yngre person i stugan och säger att vi inte skall lita på honom, utan pekar i rakt motsatt riktning på andra sidan liftsystemet. Vi lämnar den yngre personen som den andra personen nu har låst ute utanför stugan eftersom han tjallade. När jag tänker efter senare så minns jag att den riktningen som rastamannen pekade i låg under linbanan där det var fullt med snårskog och lavinskydd... Nåväl vi tar oss över skidsystemet och hittar vägen ned till byn som är isig och stenig pga den ringa snön. Hur som helst så kommer vi ned utan att förstöra skidorna (i alla fall inte märkbart) och kan kliva in i bilen och sakta åka nedåt/hemåt.

30 december, lördag
Första dagen för oss själva på en vecka. Alice har fått eget rum i förhoppningen att hon skall sova bättre med resultatet att det blev bara längre att gå när hon vaknar. Förhoppningsvis så skall vi inte störa varandra och väcka varandra om nätterna, dvs Alice skallin inte snarka och hosta så att pappa vaknar och pappa skall inte snarka så att Alice vaknar heller. Nåja vi får sova när vi gamla.

Efter frukosten gav vi oss ut på en skid- och pulkåkartur med Emil. Den första lilla backen utanför porten till huset var perfekt för pulkåkning. Med glädje i blicken for Emil nerför backen. Han ville också prova på att åka skidor också men han hade inte riktigt bra skidteknik (trots att han är 2.5 år). Så han gick/sprang med skidorna istället för att glida fram, och efter 5 steg så korsade han skidorna och kunde inte komma loss. Så fick det bli litet mer pulkaåkning istället. Så Emil och jag gick upp till en större backe utanför ETH och där fick emil åka så fort att det blåste snö i Emils ansikte. När det kom snö i ansiktet så blev det samma resultat som när vi besökte Rigi och Seebodenalp, otäck livskris, men efter ett antal gånger så började han vänja sig det var ju trots allt väldigt spännande att åka pulka... Jag fick också plats tillsammans med Emil så att jag fick också åka ett pulkåk, det var roligt tyckte pappa men inte Emil. Vid lunchen så var Emil övertygad om att det inte alls var otäckt att få snö i ansiktet.